Avkastningen på investerat kapital, ofta förkortat ROIC, består egentligen av två komponenter, nämligen marginaler och omsättningshastighet på investerat kapital. Omsättningshastigheten är ett mått på hur många gånger ett bolag omsätter sitt investerade kapital. Marginaler och omsättningshastighet varierar beroende på bransch och ursprunget till det aktuella konkurrensförsprånget. Ett exempel på detta är Bid Corp, som vi äger i fonderna ODIN Global och ODIN Emerging Markets, samt Richemont, som vi äger i ODIN Europa:
Om man tittar på hela värdekedjan och på den marginal som distributionsbolagen kan lägga på så är den ofta låg, oavsett vilken produkt det handlar om. Stordriftsfördelar är således en värdefull konkurrensfördel. Här gäller det att flytta en stor mängd varor genom distributionsnätet. Distributionsbolagen konkurrerar i högre grad på volym eller omsättningshastighet på kapitalet. Kan man uppnå högre försäljning för varje krona som investerats i verksamheten så är man svår att konkurrera med. Anledningen till detta är att även om andra skulle ha samma marginal så uppnår man högre avkastning på kapitalet eftersom omsättningshastigheten är högre. Detta leder till en situation som kan beskrivas som ”survival of the fattest”.
Ett exempel på ett bolag som konkurrerar på omsättningshastighet är Bid Corp, som drar god fördel av att allt mer mat konsumeras på stående fot. Bolaget är marknadsledande inom distribution av olika typer av livsmedel och råvaror till restauranger, kaféer, kiosker osv. Generellt sett är de ledande på de viktigaste marknaderna de verkar på och njuter gott av stordriftsfördelar. Bid Corp hade tidigare låga driftmarginaler på omkring tre procent, men under de senaste tre åren har bolaget för varje krona de haft i investerat kapital omsatt för 13,5 kronor. Detta gör att de kan ha en avkastning på investerat kapital före skatt på omkring 40 procent.
Lyxproduktbolagen illustrerar att vägarna till god kapitalavkastning är många. Det prispåslag som ett lyxvarubolag kan ta är överlag mycket högre jämfört med det för ett distributionsbolag. I gengäld har sådana bolag högre lagersaldo eftersom de säljer exklusiva och dyra produkter. Således får vi en situation där marginalerna ofta är höga, medan omsättningshastigheten på kapitalet är lägre. I sådana bolag är immateriella tillgångar en viktig källa till konkurrensförsprånget. Lyxvarubolagen försöker bygga starka varumärken som ger produkten en exklusiv aura.
Ett bra exempel är Richemont som designar, tillverkar och säljer smycken och lyxklockor. Richemont äger exempelvis Cartier, Jaeger-LeCoultre, Panerai och IWC. Deras produkter, såsom exklusiva klockor, signalerar social status och har därför ett socialt värde för användaren. Lite skämtsamt har det sagts att det är svårt att få in en Ferrari i styrelserummet, så därför bär styrelseledamöter i stället lyxklockor för att visa sin sociala status. På senare år har Richemont för varenda krona de haft i investerat kapital omsatt för 1,7 kronor. Därigenom har bolaget kunnat ha en genomsnittlig rörelsemarginal på omkring 20 procent de senaste fem åren. Detta ger en avkastning på investerat kapital före skatt på omkring 34 procent.
Det finns alltså flera vägar till Rom. Både Bid Corp och Richemont uppnår god avkastning på sitt investerade kapital. Vägen dit skiljer sig dock. Detta är en följd av att bolagen kommer från olika branscher och att ursprunget till deras konkurrensfördel skiljer sig åt. Det viktigaste är emellertid att både Bid Corp och Richemont har starka marknadspositioner, uppnår god avkastning på investerat kapital och skapar värde över tid.
Skrivet av Robin Øvrebø, analytiker på ODIN